Verför känns det som om allting är över? Som om livet tagit slut? Varför är du den ända jag tänker på just nu? Varför sitter jag och grter över en sån onödig sak? jo för jag gillar dig, jag skiter i allting annat just nu. Det är dig jag gråter över. Jag står inte ut när vi är ovänner. Önskar jag kunde berätta allting fördig! Men du skulle hata mig... Jag kan inte leva utan dig. Det är bara du som har betydelse i mitt liv. jag behöver dig. jag fattar inte hur
det blev så fel. jag brukade alltid vara glad, aldrig ledsen, men sen du har kommit in i mitt liv, har jag blivit känslig, sårbar. och jag väljer hellre ett liv med smärta med dig, en ett stark oförstört liv utan dig. för du betyder så grymt mycket. nu förstår jag verkligen uttrycket '' man vet inte vad man har förren man förorar det ''. Det är precis det som har hänt nu. Jag fattade inte hur mycket du betydde, hur mycket jag gillade dig, tills jag fick känna smärtan av att förlora dig. du är underbar. det jag skriver verkar falskt. men det är bara för mina känslor får inte plats i alla de ord jag skriver. Ingenting kan beskriva dig. du ville lyssna. men jag lät dig inte. varför? för jag gillar dig för mycket. om jag litar på dig, och du lämnar mig. vad kommer då hända med alla hemligheter? vad kommer då hända med the trust? jag vill kunna berätta allt! men jag är rädd att förlota så mycket genom det. men vad spelar det för roll nu? nu när allting redan är förstört? pågrund av ett rykte. ett rykte som inte är sant. en lögn. det är för en lögn mina tårar åker ner för mina kinder? mina våta, rödgråtna kinder. jag vill frysa tiden, jag skulle stanna den då vi var i skogen, då allting var perfekt. då jag hade dig. då du höll mig i dina armar. det var bara du och jag. allting annat bara försvann. Hur dina ögon kollade på mig. Hur du sa alla orden. Hur du log. Allting var perfekt. Om det alltid kunde vara så? Om mitt liv alltid kunde vara en saga. Som det var då. Jag har så mycket känslor kvar. Jag har känt smärta förut. Men det här är något annat. Det är riktigt. Som om jag aldrig kommer kunna glömma det. Aldrig gå vidare. Aldrig höra en vacker låt, utan att tänka på dig. Så känns det nu. Så kommer det kännas, föralltid. Snälla kom tillbaka. Jag försökte att skriva utallting hä. Men ingenting kan beskriva hut ont det gör. Att förlora dig. Att veta att jag aldrig kommer få dina sms igen. Dom som gjorde mig så glad. Pirret jag aldrig kommer känna igen, pirret i magen jag fick när jag var med dig. Jag förstår inte varför någon vill förstöra såhär? Varför man vill göra någon annan illa. För det här gör ont. Jag gör vadsomhelst , för att slippa känna den här sorgen, för att slippa gråta, för att slippa få sitt hjärta krossat. varför förtjänar jag det? att förlora den jag någonsin gillat riktigt mycket. Som gillade mig tillbaka. Det var det jag trodde iallafall. Om jag inte kan få tillbaka dig. Vill jag verkligen glömma dethär, aldrig se dig mer. För om jag gör det, kommer jag bara bli påmind om den smärtan du orsakade mig. Mina känslor för dig var äkta. Men var dom du hade för mig bara fejkade? En ursäkt för att kunna säga till andra att du skulle träffa mig? Om det är så, kan du dra åt helvete. För då fick du mig att tro på någonting som inte var sant. Men kom ihåg, vad du än gör, vad du än bestämmer, ska du veta en sak, att jag gillade dig verkligen. det var inget spel. det var äkta. Men om du inte känner detsamma. Kan du ta bort mitt nummer direkt, kan du aldrig höra av dig igen. Du vet vem du är..........




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0