Fan heller! Ligger på botten nu och jag gjort det ett bra tag. Vill vara försvinna. Och allt blir bara värre för varje dag som går. Vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte vad jag ska göra. Hela min kropp fylls av panik. Jag börjar hyperventilera, och sen kommer tårarna. Ni vet när man inte ens kan andas för att man gråter så mycket. Välkommen till min värld. Så lever jag just nu, i min dåliga period. Hoppas verkligen att det blir bättre snart.
Mina föräldrar tycker att jag borde börja gå hos en psykolog. Kanske skulle hjälpa, men det skulle kännas så konstigt. Men somsagt, någonting måste göras, för jag orkar inte annars. Jag orkar verkligen inte... Jag är så psykiskt ostabil just nu. På riktigt, jag börjar undra om jag kanske är deprimerad eller någonting? Jag vet inte.. Jag vet ingenting just nu. Förutom att jag har en helt underbar pojkvän och vänner jag kan prata med allt om. Det är inte det som är problemet. Jag kan vara hur glad som helst, men sen kommer det en lite skitgrej. Som gör allting så mycket värre.. Får flera sammanbrott per dag. Och jag vet inte vad det beror på! Jag var alltid glad förut! Tills ungefär förra våren/sommaren. Då var det någonting som hände. Som fortfarande händer. Jag har som en ilsken eld inuti mig. Som bara väntar på att få komma ut. Jag har försökt att få den att försvinn, genom att låta allting komma. Men då har jag legat och gråtit i timmar, i TIMMAR. Och är fortfarande lika arg. Tills jag inte orkar mer, då stänger jag in den igen. Men jag känner den hela tiden. Jag har inte långt alls till tårarna. Jag känner dom hela tiden, varenda sekund som går känner jag ett obehag. Ett obehag som jag mest av allt i hela världen vill slippa.. Nu.