Har precis sovit vafan! Riktigt jävla skönt! Ska egentligen på träning, men det kan jag inte, eller jag orkar inte! Hehe..

Nej nu ska jag fan hitta någonting gott att äta..!!

Oavsett om ni vill veta eller inte, när jag har mens börjar jag ALLTID gråta, jämt! Grät nyss för att jag råkade bita sönder min godis lite för tidigt, grät i skolan för jag fick VG på engelskan, och aa, liknande saker! Så jävla irriterande.. Var nära på att gråta när Kevin sa att nästa buss till mig gick klockan 21.54. Och att han hade missat den innan. Jag gråter nu för jag vet att jag måste bädda sen. ASSSSSÅÅÅÅ. Orkar inte, TPL förfan.

Tänkte avsluta dagen med tre grejer:

Och jag känner att hon och jag måste byta namn på facebook alltså! Haha! Iallafall, hon fyllde ju 16 i torsdags! Är fett avundsjuk på hennes present (en av dom)! Åka på spa med Linnea Söderberg, fett skönt! Tre rätters också! Och jag äter ju som en tjur, jag hade behövt det! HAH.

Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göraa? Jag kanske ska sova, det kanske är en bra ide. Så kommer jag inte vara ett dugg trött imorgon eller i skolan! FAN VAD JAG ÄR SMART! Eller så ska jag se om jag kan hitta the sims tre boken ni vet? Så jag kan instalera det i min "media laptop" som jag egentligen inte vill ha The Sims 3 på, men pappa tvingar mig att ha det i den.. Jaja.. Gillar inte den datorn..

Haha jag börjar bli rynkig ;)
Känner att jag måste ta bilder! Har otrolig bildbrist!

Ni tror inte jag är sjuk igen? Såklart jag är! Jag är trött på att Gud alltid ska straffa mig! Vad har jag gjort? :( Iallafall, då är min lördag förstörd, fan vad kul! Nej nu är jag för grinig för att skriva märker jag.. Och så har jag märkt att allting krockar nästa helg, FAN.

Är i behov av sommar..

.. Och satt och grät för migsjälv... Det känns inte toppen! Önskar min baby hade suttit bredvid mig! För det är en sån man måste se tillsammans med pojkvännen! Om du frågar mig alltså!

Nu sitter jag och väntar på mat, köttfärsås och färsk pasta, färsk pasta låter så jävla gott! Fast jag gillar mer snabbmakaroner om jag ska vara ärlig! Vem gör inte iofs? Och vem längtar inte tills nästa helg? Jag vill fan berätta men jag kan inte! AAAAAAH. Ni får vänta tills på lördag nästa helg, om jag kan hålla mig! För som alla vet är jag fan sämst på att hålla hemligheter! (Jag avslöjar inte sånt som mina vänner sagt till mig i förtroende!) Men överraskningar kan jag fan inte hålla tyst om. HAH.

Min hals är helt störd också förresten, ni vet när en muskel krampar? Både hur ont det gör och att det kan rycka ibland? Så är min ena halsmandel. Känns sjukt konstigt! JAG ORKAR INTE VARA SJUK...

Längtar tills man kan ha såna här kläder igen...

Jag är fan alltid sjuk! Måste snart ta bort mina halsmandlar fan! Har alltid ont i halsen och har halsfluss sjukt ofta.. Aja, sitter och kollar på kappor, men hittar inga i min storlek.. Kanske måste börja kolla på hösten sen, för jag vill ha en kappa i vinter! Varför ska alla affärer sluta sälja vinterkläder NU för?! Det är ju fan fortfarande vinter! Inte sommar.

Nej nu ska jag hämta min glass ur kylen och sätta på en film och krya på mig som bara den! Det blir skolan imorgon serru! Och sen är det helg! Fyfan vad grymt! Men min baby ska till Åland :( Kanske bra att vi får lite tid ifrån varandra iofs. Men ändå! Och nästa helg! Jag kan knappt vänta! Kommer bli så jävla grymt!

Gjorde jag i våras. Jag var tillsammans med en kille, som fick mig att säga upp min vänskap med en kille jag verkligen älskade, han var min bästa vän tillsammans med Hanna. Han älskade verkligen mig också. Även fast jag visste att han älskade mig mer än vän. Det var iallafall där det gick fel. Min förra kille ville att jag skulle säga upp kontakten med min vän. Och jag förstår inte varför jag gjorde det. Men det gjorde jag iallafall. Och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Mitt samvete var verkligen hemsk, jag vill inte att någon ska känna samma hemska känsla som jag fick, och jag vill heller inte att någon ska gå med på samma sak som jag gjorde. För man sviker och sårar inte sina vänner så som jag gjorde. Jag skulle göra VAD SOM HELST för att ta tillbaka det jag gjort. Så vi hade ingen kontakt sen dess och under hela sommaren. Jag kommer ihåg när han ringde mig. När han grät och sa "Emma jag förstår verkligen inte hur du kan såra mig såhär. Vad jag har gjort för fel? Jag trodde vi var vänner, jag trodde jag betydde mer för dig. Fan Emma jag älskar ju dig!" Och jag ville verkligen säga "Jag älskar dig med!" men jag kunde inte. För jag var med mitt ex. Och det var så otroligt jobbigt. Det enda jag kunde säga var "Jag vet.." Vilket gjorde det hela mycket värre. Varför skulle dom där 3 orden vara så omöjliga att säga? Jag insåg ju då att det var honom jag ville ha och inte killen jag var tillsammans med. Jag vet fortfarande inte vad som hindrade mig.. Den sommaren kände jag en saknad som var så otroligt stark. Jag tänkte på dig hela tiden. På alla roliga minnen vi haft, på hur lycklig jag var när jag var med dig! Trodde aldrig du skulle kunna förlåta mig, eller jag förlåta migsjälv.. Men som du säger, du förlåter med glömmer inte. Kommer ihåg när du köpte ett silverhalsband till mig på min födelsedag. Jag fick inte ens ta emot det. Jag hann inte se det, jag ville inget hellre än att ta emot det, och ha det runt halsen hela tiden. Men det fick jag ju då inte för pojkvännen jag hade. Och idag när vi pratade om det, tårarna bara rann. Du berättar hur du stod på färjan påväg till Åland. Hur du varit så sårad, så arg, så ledsen och så besviken. Att du kastat det i havet.. Vet inte varför, men när du berättade det, mådde jag så otroligt dåligt! Jag MÅR otroligt dåligt för det jag gjort. Och jag kan inte tvätta rent mitt samvete, hur mycket jag än försöker. Det kommer aldrig försvinnna. Jag har alltid en olustig känsla inom mig, det gör ont i mig. I mitt hjärta... Det här låter som värsta smörjan.. Men allt är sant. Jag har aldrig känt såhär innan. Jag vill verkligen göra om allt. Jag önskar att jag hade följt mitt hjärta. För jag är inte en elak person, så jag vet inte vad som gick åt helvete den gången. Jag har alltid tänk på andra. Jag har aldrig viljat sårat någon.. Och jag fattar inte hur jag kunde göra det mot min bästavän. Som älskade mig över allt annat.. Jag förstår heller inte hur han kan ha förlåtit mig nu. För det jag gjort är oförlåtbart. Han väntade på mig i ett år, trots allt jag gjort. Om detta inte hade hänt, kanske vi inte skulle ha det så bra som vi har? Kanske inte.. Om detta inte hade hänt, kanske vi inte hade förstått hur mycket vi älskar varandra, eller behöver varandra. Jag vet inte.. Jag vill bara sluta tänka på det. Men jag vet att jag aldrig kommer kunna glömma det. Det kommer ligga och trycka mig hela livet. Och jag kommer göra allt för att göra allt bra igen, kommer ägna hela livet till det. Genom att vara trogen mot honom, alltid vara ärlig, och aldrig någonsin såra honom igen!


Känner att jag nu har styrkan och modet att lägga ut det här. Mitt största misstag.